Foto: Bildbyrån

Gruppspelet är slut och Sverige lyckades totalt skrapa ihop femton poäng på sju matcher. Det blev noll poäng mot topplagen Tjeckien och Ryssland, och vinsterna mot Schweiz och Lettland vart onödigt jämna. Samtidigt visade man prov på utmärkt offensiv och skönt go även mot mindre motiverande motstånd som Norge, Italien och Österrike. Så Sverige, vart står vi egentligen?

Känslan vi tar med oss efter dagens förslut mot Ryssland är såklart inte den vi hade hoppats på inför kvartsfinalerna. De svenska fansen snudd på krävde en gruppvinst efter de senaste två årens guld och kvalitén på årets svenska trupp. Istället har det varit ett gruppspel där många frågetecken fortfarande inte rätats ut, vilket nog gör att både ledare, spelare och fans ligger sömnlösa inför kvartsfinalen mot Finland.

Det är speciellt tre frågor som oroar mig.

Kan vi vinna mot bra nationer? 

Sverige har under turneringen visat att man enkelt kör över blåbärsländer där hockey är varken första, andra, tredje eller sjunde största sporten. Vilket vi också borde göra. Och ska jag vara ärlig var matchen mot Italien inte ens särskilt bra, även om slutresultatet till slut rann iväg. Med den kvalitéskillnad som finns lagen emellan hade jag förväntat mig en vinstmarginal på minst tio kassar och en fullkomlig dominans matchen igenom. Men nehepp.

Sen blev det förlust mot Tjeckien, tight mot Schweiz och ny förlust mot Ryssland. Vad Sverige visat upp hittills mot storlagen är långt ifrån den guldsmak i munnen vi hade hoppats på. Snarare blodsmak. Offensiven – fine – där får Sverige faktiskt godkänt även mot storlagen. Fyra mål på årets ryska lag är inte dåligt. Men vad hjälper det när det läcker bakåt.

Sverige måste främst få ihop defensiven. Mattias Ekholm erkände efter matchen mot Ryssland att Jakob Markström fick alldeles för lite hjälp i mål. Forwards har under turneringen gjort ett hästjobb i hemjobbet, men ibland har det varit kontraproduktivt. I vissa fall har inte forwarden gjort klart jobbet hela vägen och motståndaren har blivit fri framför mål. Andra gånger har inte kommunikationen mellan backar och forwards fungerat, vilket slutat i att alla tittar på varandra. Det går fort i hockey – mot bra lag straffar det sig på en gång.

Hur mycket mer kommer vi få se av Elias Pettersson?

Till och börja med har William Nylander varit än mer dominant än vad jag hade hoppats på. Vi visste att han trivs i de blåa kronorna under ett VM, men vem hade vågat hoppas på en sån här framfart efter NHL-säsongen han hade? Istället är det en annan spelare, som lika oväntat, satt griller i huvudet på ledarstab och fans. Elias Pettersson har sett över hela turneringen inte varit sig själv, vilket det också pratats mycket om i media. Han är en klasspelare och har stundtals blixtrat till – dock allt för sällan. Frågan är, hur mycket kan vi räkna med att Elias är den som bär oss fram mot guldet? Eller är det naivt att tro att en VM-slutspelsrookie ska bli den som tar hem bucklan till Kungsan?

Hur som helst behöver Sverige en Elias Pettersson i toppform för att ta sig till final. Kan vi räkna med det?

Vad betyder Finlands förlust mot Tyskland? 

Slutligen så skulle jag vilja ta en titt på kvartsfinalmotståndaren Finland. Finnarna hade i sista omgången chans att knipa gruppsegern men förlorade oväntat mot Tyskland. Turnerings stora skräll, som jag nog skulle vilja kalla dem, har stått för ett stabilt VM och många var vi nog som trodde att Finland till slut skulle nypa gruppsegern.

Nu blir det istället en nordisk kvartsfinal och med tysklandsmatchen färskt i minnet frågar jag mig: Vad betyder Finlands förlust mot Tyskland för det finska självförtroendet och harmonin?

På torsdag kväll vet vi.

Uppdaterad 23 maj, 2019