När vi nu blickar fram mot Vinter-OS 2026 i Milano och Cortina har det gått 20 år sedan ett av de mest ikoniska ögonblicken i svensk hockeyhistoria. Året var 2006, platsen var Turin, och ett stjärnspäckat Tre Kronor gjorde en oförglömlig resa som slutade med det mest eftertraktade av alla pris – ett OS-guld. Följ med oss på VMhockey.se när vi återupplever Sveriges väg till OS-guld i hockey 2006.

Det var en turnering som hade allt: dramatik, kontroverser, storspel från legendarer och ett avgörande som fick hela Hockeysverige att explodera i ett kollektivt segervrål. Laget som Bengt-Åke Gustafsson mönstrade var en perfekt blandning av rutinerade veteraner och en ny gyllene generation, vilket gjorde Sverige i OS 2006 hockey till en av de stora guldfavoriterna på förhand.

Gruppspelet – en krokig start på guldresan

Vägen till ett OS guld är sällan spikrak, och Tre Kronors resa i Turin var inget undantag. Turneringen inleddes med en komfortabel seger mot Kazakstan (7-2), men fick sig snabbt en törn. I den andra matchen åkte Sverige på en tung förlust mot Ryssland med hela 0-5, vilket skapade en del tvivel.

Laget studsade dock tillbaka med två raka segrar mot USA (2-1) och Lettland (6-1). Inför den sista gruppspelsmatchen mot Slovakien uppstod sedan ett av turneringens mest omdiskuterade ögonblick. Båda lagen var redan klara för slutspel, och utgången av matchen skulle avgöra motståndet i kvartsfinalen. Matchen, som Sverige förlorade med 0-3, kantades av anklagelser om att inget av lagen spelade för att vinna i syfte att få en ”enklare” väg framåt. Oavsett avsikt innebar resultatet att Sverige ställdes mot Schweiz i kvartsfinalen.

Så slutade Sveriges grupp (grupp B)

Notera att man under OS 2006 använde det äldre tvåpoängssystemet. 

  1. Slovakien, 10 poäng
  2. Ryssland, 8 poäng
  3. Sverige, 6 poäng
  4. USA, 3 poäng
  5. Kazakstan, 2 poäng
  6. Lettland, 1 poäng

Slutspelet – när stjärnorna tändes på riktigt

När det gällde som mest visade den svenska stjärnparaden varför de var där. Slutspelet blev en ren uppvisning i klass och kyla.

  • Kvartsfinal: Sverige – Schweiz (6-2) Schweiz hade skrällt och slagit ut Kanada ur turneringen 2006, men mot ett fokuserat svenskt lag hade de inget att hämta. Sverige spelade ut hela sitt register och säkrade en komfortabel seger.
  • Semifinal: Sverige – Tjeckien (7-3) En av turneringens absolut bästa svenska insatser. Tjeckien, med stjärnor som Jaromír Jágr, kom till spel med stort självförtroende. Men Tre Kronor levererade en islossning av sällan skådat slag och fullkomligt körde över tjeckerna. Vägen till finalen låg öppen.

Finalen mot Finland – en klassiker för evigt

Den 26 februari 2006 var det dags för drömfinalen, ett prestigefyllt nordiskt derby mellan Sverige och Finland. Matchen blev precis så tät, intensiv och nervkittlande som alla hade hoppats på.

Henrik Zetterberg gav Sverige en drömstart, men Finland kämpade sig tillbaka och matchen stod och vägde. Ställningen var 2-2 i början av den tredje perioden när det ikoniska ögonblicket inträffade. Med Mats Sundin och Peter Forsberg på isen droppade ”Foppa” pucken till en framstormande Nicklas Lidström på blålinjen. Skottet var perfekt och letade sig in bakom Antero Niittymäki. 3-2 till Sverige!

De sista tio minuterna blev en rysare. Finland pressade på för en kvittering och med bara sekunder kvar fick Olli Jokinen ett jätteläge framför mål. Men Henrik Lundqvist, som var fenomenal genom hela slutspelet, svarade med en av svensk hockeys mest berömda räddningar och säkrade Sveriges OS-guld.

Segern var ett faktum. Ett helt land kunde fira sina hjältar som erövrat hockeytronen i Turin. Det var det andra OS-guldet i hockey för Tre Kronors herrar, och ett ögonblick som etsat sig fast i minnet hos alla hockeyälskare.

Arvet efter Turin – ett guld för historieböckerna

OS-guldet i hockey 2006 var kulmen för en gyllene generation ledd av ikoner som Mats Sundin, Peter Forsberg och Nicklas Lidström. Det var deras sista stora chans att vinna tillsammans, och de tog den. Samtidigt visade en ny våg av stjärnor, med Henrik Zetterberg och Henrik Lundqvist i spetsen, att framtiden var ljus.

När vi nu ser fram emot ett nytt OS, 20 år senare, står triumfen i Turin kvar som en ledstjärna och en påminnelse om vad svensk hockey är kapabel till när allt stämmer. Det var mer än bara ett guld – det var en hockeyfest vi sent kommer att glömma.