När man talar om OS i Turin 2006 går tankarna ofta till Tre Kronors guld. Men samma år, på samma is, skrevs ett annat kapitel i svensk hockeyhistoria som var minst lika anmärkningsvärt. Det var berättelsen om Damkronorna, ett lag som reste sig mot alla odds, besegrade en gigant och stod för en av de största skrällarna i den olympiska ishockeyns historia på sin väg mot ett oförglömligt OS-silver.

Inför turneringen var världsordningen inom damhockeyn cementerad i sten. Kanada och USA var de två oslagbara supermakterna; de hade mötts i samtliga VM- och OS-finaler som spelats. Övriga nationer, inklusive ett starkt Sverige, förväntades slåss om bronset. Men det svenska laget, lett av förbundskapten Peter Elander, hade andra planer.

Vägen till det omöjliga: Gruppspel och kvartsfinal

Damkronorna inledde turneringen stabilt. En premiärseger mot Ryssland (3-1) följdes av en väntad förlust mot de regerande guldmedaljörerna Kanada (1-8). Efter en enkel seger mot värdnationen Italien (11-0) var Sverige klara för slutspel som grupptvåa.

I kvartsfinalen ställdes man återigen mot Ryssland och kunde efter en stabil insats vinna med 5-0. Allt gick enligt plan. Nu väntade den på förhand omöjliga uppgiften i semifinalen: de suveräna världsmästarna USA.

Semifinalen mot USA – Bragden med stort B

Den 17 februari 2006 är ett datum som är förevigt inskrivet i svensk damhockeys historia. USA hade aldrig någonsin förlorat en match i ett stort mästerskap mot någon annan nation än Kanada. De var storfavoriter och hade besegrat Sverige i 27 av 27 tidigare möten.

Allt såg också ut att gå som förväntat. USA tog ledningen med både 1-0 och 2-1. Men Damkronorna vägrade att ge upp. Med en enorm kämpaglöd och disciplin krigade de sig tillbaka. Maria Rooth, en av lagets stora stjärnor, kvitterade två gånger om och tog matchen till en dramatisk förlängning, som blev mållös.

Matchen skulle avgöras på straffar. Det var då en 19-årig målvakt från Leksand klev fram och blev odödlig. Kim Martin växte ut till en levande vägg. Hon räddade straff efter straff med ett nästan överjordiskt lugn. När Maria Rooth sedan elegant satte sin straff och Kim Martin räddade den sista amerikanska straffen var bragden ett faktum.

Sverige hade besegrat USA. Miraklet i Turin var fullbordat. Glädjescenerna som utspelade sig på isen, med spelare som grät av lycka, är oförglömliga.

Finalen och det historiska silvret

I finalen väntade återigen Kanada. Även om energin och euforin från semifinalen var enorm, var kanadensiskorna helt enkelt för starka och vann med 4-1. Men resultatet i finalen spelade mindre roll. Damkronorna hade redan vunnit sin seger.

De hade brutit den nordamerikanska dominansen, skakat om en hel hockeyvärld och tagit Sveriges första OS-medalj i damhockey sedan bronset 2002. Silvermedaljen de hängde runt halsen var ett bevis på att ingenting är omöjligt och deras insats har sedan dess varit en ledstjärna och inspiration för svensk damhockey.

Här är laget bakom OS-silvret 2006

Bakom denna historiska bedrift stod en sammansvetsad trupp av hjältar. Här är spelarna som utgjorde det svenska silverlaget i Turin:

Målvakter:

    1. Cecilia Andersson, Concordia University
    1. Kim Martin, Leksands IF
    1. Sara Grahn, Leksands IF

Backar:

    1. Emma Eliasson, Brynäs IF
    1. Gunilla Andersson, S:t Mary’s University
    1. Ylva Lindberg, M/B Hockey
    1. Nanna Jansson, Leksands IF
    1. Ann-Louise Edstrand, M/B Hockey
    1. Frida Nevalainen, MODO Hockey

Forwards:

    1. Erika Holst (C), Limhamn HK
    1. Maria Rooth (A), M/B Hockey
    1. Pernilla Winberg, Limhamn HK
    1. Anneli Lindberg, M/B Hockey
    1. Katarina Timglas, AIK
    1. Therese Sjölander, M/B Hockey
    1. Tina Enström, MODO Hockey
    1. Joa Elfsberg, Brynäs IF
    1. Jenny Lindqvist, M/B Hockey
    1. Danijela Rundqvist, AIK

Deras resa till OS-silvret 2006 är en påminnelse om kraften i lagarbete, mod och en orubblig tro på den egna förmågan. En sann bragd som förtjänar att hyllas, då som nu.